POP Jag var inte ensam om att förtrollas av The 1975:s drygt två år gamla debut. Mjukt förförisk och förgylld med Matt Healys lena stämband lät musiken märkligt modern fast den egentligen mest var snyggt ompackad 80-talspop. På bara några veckor dansade den upp på den brittiska albumtoppen. Det är lätt att känna igen Manchester-bandet men uppföljaren är också något annat. Större och yvigare. Lite spretigare, nästan överlastad. Under 75 minuter kastas vi mellan allt ifrån Yazoo-flörten ”Paris” och den vackra r’n’b-balladen ”If I believe you” till introverta Mogwai-landskap och ”Love me”, en rätt enerverande legering av Prince-funk och Peter Gabriels ”Sledgehammer”.
Resultatet kräver mer. Men melodierna som till slut trillar ned är oemotståndliga.
BÄSTA SPÅR: ”She’s american”.

LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!