MALMÖ. Bortom rubrikerna hägrar en artist som på första turnén på 25 år blommar ut i sin fulla rätt.
Kikki Danielsson är Sveriges kanske sannaste country-röst.

Jag hade en crush på Kikki när jag var 5. Jag fick hennes autograf på en vit keps i Växjö Folkets Park och sedan var det kört. Det var första gången jag kände ett sting av förälskelse i mitt unga pojkhjärta. Känslan klingade av i någon form av naiv melankoli när jag insåg att vi förmodligen aldrig mer skulle ses.
Men där fick jag fel. När jag var 18 såg jag henne i en kyrka i Småland och nu ser jag henne igen på en nöjesteater i Malmö.
63-åringen från Visseltofta är sjukt stylish i hatt, glittrig leopard-tisha och silver-sneakers. Ackompanjerad av ett strålande band – med bland annat Sören ”Sulo” Karlsson och Idde Schultz – framför Danielsson sånger från sina två americana-album ”Postcard from a painted lady” och ”Midnight sunshine”.
Country-Kikki sjunger långt ifrån perfekt och därför fantastiskt. Hennes röst är som livet självt med sina små skavanker. Mellan låtarna pratar hon med självdistans, humor och värme om favoritserier på tv som hon och publiken missar eftersom konserten slutar först halv nio (!) och om de oundvikliga löpsedlar som kantat karriären. (Ohotad favorit: ”KIKKI BEROENDE AV SÄLSPÄCK”).
Sedan blir hon mer allvarsam:
”Vissa låtar har jag sparat i mitt hjärta som jag plockar fram när ingen ser. Jag är lite känslosam. Det vet ni som läser tidningarna”, säger hon innan en tolkning av Elvis Costellos cover på ”Good year for the roses”.
I samma rader ramar hon in både sin egen och countrymusikens självutlämnande storhet.
Och någonstans i tonartshöjningen av ”Papaya coconut” i dragspelstappning ser jag fladdrande blonda lockar i vinden och en vit keps på min första konsert någonsin.
Just den är kanske mer bjussig än bra.
Men så kastar sig Kikki tvärt över i en hjärtsnörpande ”It’s not about me anymore”, det kanske starkaste spåret på nya albumet om att se slutet på vägen. Kontrasten till frukt-schlagern är total.
”Thank you music lovers”, säger hon bara sen.
Det är en revansch och en triumf.