METAL/PUNK Genom att förena två av hemlandets största musikaliska exportsuccéer de senaste decennierna – kallhamrat svinrå black metal och  Turbonegros deathpunk – har Rogaland-gruppen Kvelertak blivit en av Norges största akter. En framgångssaga som är rimlig och välförtjänt, inte bara för att ensemblen redan från start haft ivrigt stöd av hippa scenpersonligheter som John Baizley (Baroness) och Kurt Ballou (Converge) utan även för att de i succéns svallvågor har fått se sig höjda till skyarna av alla från James Hetfield och Dave Grohl till norske kronprinsen Haakon.
Måhända finns det därför en tanke i att tredje albumet blir det första utan omslagskonstnären Baizley och producenten Ballou som draghjälp. Som för att poängtera att Kvelertak står på egna ben och själva skriver sin agenda.
På så sätt är det förvånande hur lite ”Nattesferd” avviker från såväl debutskivan som ”Meir”. Även om tempot överlag är aningen mindre hetsigt och stressigt och ”1985” har arenarock tatuerat över bröstet låter alstret som den enda naturliga väg sextetten kunde beträda. Spännvidden är större och stryptaget runt soundet mer generöst, på ett sätt som gör att exempelvis vildsinta ”Berserkr” och feta ”Heksebrann” lär falla in naturligt vid sidan av det gamla materialet i en livesituation.
Samtidigt gör det också att gamla invändningar mot combon kvarstår. Att låtarna ofta känns som triggade energiprojektiler som främst har scenen som tänkt mötesplats. Och att Kvelertak alltjämt saknar den där lilla extra fingertoppskänslan som skulle kunna ta dem från hyggelig till utrolig.

BÄSTA SPÅR: ”Dendrofil for Yggdrasil”.

LÄS FLER NYA SKIVRECENSIONER HÄR!