Ett litet mirakel, William Bell
av
This is where I live
Melisma/Universal
SOUL Ögonen glittrar hos den sanna soulälskaren av namnet William Bell.
En gång var låtskrivaren och artisten från Memphis, Tennessee en etablerad stjärna på skivbolaget Stax. På sextiotalet spelade han in några av de finaste låtarna som går att hitta.
En spellista med de bästa soullåtarna genom tiderna måste innehålla den underbara duetten med Judy Clay ”Private number”, som hiphopartisten Timbuktu har samplat. Eller julklassikern ”Every day will be like a holiday”. Eller kanske framför allt den oförglömliga ”I forgot to be your lover”.
Bell höll en lägre profil än de största stjärnorna. Texterna och musiken innehåller en speciell blandning av sympati och ödmjukhet.
Med åren har William Bell fallit i glömska. Han är ett av namnen som ofta bemöts med en fråga:
”Lever han fortfarande?”
Därför känns nya albumet ”This is where I live” som en kulturgärning. Och i producenten och gitarristen och låtskrivaren John Leventhal, för vissa kanske mest känd som countryartisten Rosanne Cashs make, har Bell hittat sin Rick Rubin.
När man lyssnar går tankarna till Rubins ”American recordings”-serie med Johnny Cash eller Solomon Burkes comeback ”Don’t give up on me”. En åldrad röst som sent i livet hamnar i rätt händer och hittar hem.
William Bell fyller 77 år nästa månad, och han har inte släppt något som kan mäta sig med ”This is where I live” på över fyra decennier. Det märks hela tiden vilken förståelse och kärlek Leventhal, som skrivit de flesta av låtarna tillsammans med Bell, har för musiken och var den kommer ifrån. Han presenterar William Bells röst i varsamma, känsliga och sparsmakade arrangemang. Det är som om han försiktigt och metodiskt avtäcker en hemlig skattgömma.
William Bells röst behöver inga förstärkningar och utsmyckningar. Den står mitt i rummet och sprider samma analoga värme som en öppen spis. Och det råder ingen tvekan om att Bell har levt varenda ord. Här finns ett lugn som bara en artist som upplevt och överlevt allt kan ha.
Och i ”I will take care of you” har Bell skapat något som till och med kan stå jämsides med ”I forgot to be your lover”.
Ett litet mirakel.
BÄSTA SPÅR: ”I will take care of you”.