NORRKÖPING. På sitt egna vis tar den inte så längre jätteunga kvartetten från Bridgend, Wales, ordet lagom och ställer det på scen i tre väldigt tajta jeans och ett par säckiga shorts.
Egentligen är det inget fel på dess metal. Den hämtar syre från forna giganter, bullar upp med thrashriff i fonden och toppar av kalaset med sympatiskt lättihågkomna melodier som hämtar mer näring från pop och topplistemusik än Judas Priest, om vi säger så.
Därmed blir Bullet For My Valetines knappa 75 minuter i rampljuset en försiktigt trevlig historia. Frontmannen Matt Tuck har genom åren släppt det mesta av sin valpighet och uppträder nu med ett sturskt och behagligt James Hetfield-grin i mungipan, ljudet är ovanligt kraftigt för att vara på en festivalscen och naturligtvis har gruppen refränger som hittar genom duggregn och en fortfarande väldigt avvaktande lördagsstämning.
Knappast oumbärligt, sällan överflödigt. Bara så väldigt, väldigt lagom.

LÄS FLER KONSERTRECENSIONER FRÅN BRÅVALLA 2016 HÄR!