POP När ”…Baby one more time” slog ned som en bomb var ordet pop fortfarande förunnat fyra män i grupp med gitarrer och framåtkammade frisyrer. Men ingen kunde riktigt motstå Britney Spears debutsingel, en låt så perfekt att den liksom inte gick att argumentera emot. På så vis lade Britney grunden för hur popmusik – i sin renaste form – gradvis skulle få en allt högre status och, till slut, accepteras fullt ut. I dag är det tack och lov självklart att ställa en Zara Larsson bredvid de allra allvarligaste männen i svarta t-shirts på världens mest ansedda scener.
Den Mississippi-födda sångerskans resa från genombrott till sammanbrott, från 17-årig popsensation till offer för en voyeuristisk paparazzi-kår, är så väldokumenterad att jag tar ett skutt fram till i dag då Britney, 34, är framme vid sitt nionde album.
Hon har huserat i Las Vegas med showen ”Piece of me” sedan förra albumet; EDM-monstret ”Britney Jean” som var något av en besvikelse. Men nya singeln ”Make me…” ihop med G-Eazy lovade gott. Slow jamet är ännu ett föredöme för hur popstjärnor vågar sänka tempot på sina singlar (andra exempel: Rihannas ”Needed me”, Katy Perrys OS-anthem ”Rise” och Taylor Swifts ”Wildest dreams”).
”Glory” rör sig i samma luftiga rum. Omsluten av fladdriga Enya-gardiner passar den Britney Spears röst perfekt. Enya har ju varit den viktigaste referensen för den stora popmusiken i vad som känns som en evighet nu. Det är också i detta ”Lugna blå timmar”-läge som musiken är som starkast.
Det hörs dessvärre också att Britney har hängt i Las Vegas. Flera av albumets spår har ett brett showbizleende på läpparna och albumet tar små, spontana weekendtrippar till staden med de blinkande ljusen. Där kan som bekant allt hända. En spansk chartergitarr, ett EDM-återfall och ett stycke Shania Twain-country, till exempel. Jag nämner också hur albumet ebbar ut i fullödig kabaret.
Artisten som ritade om popkartan för 18 år sedan verkar i dag i den värld hon själv var med om att skapa, i konkurrens med Taylors, Katys och RiRis. Hon går inte längre själv i täten – och jag kan sakna självförtroendet i att våga välja en egen väg – men ”Glory” är alltjämt ett styrkebesked och ett steg i rätt riktning.

LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!