Bon Iver gör tiotalsgospel med stort hjärta
av
22, a million
Jagjaguwar/Playground
ROCK Det finns nästan alltid en ensam man med gitarr värd att lyssna på. En som packar whiskey, vedklyv och ett kaffefläckat exemplar av Henry David Thoreaus essä ”Walden; or, life in the woods” och far ut i skogen för att bygga ett album och elda i brasan. Walden-männen, låt oss kalla dem så, är ofta totalt ointresserade av förnyelse. Försvinnande få har försökt ta sin Walden-rock vidare och göra någonting eget och modernt av den. Vem som varit den bästa Walden-mannen har i stället handlat om vem som bäst lyckats förädla sin Dylan eller Donovan.
Justin Vernon, som gömmer sig bakom namnet Bon Iver, har varit den mannen ganska länge nu. Hans kommersiella genombrott ”For Emma, forever ago” – inspelat i pappans jaktstuga i Wisconsin – var det ultimata Walden-albumet, komplett med en rejäl nypa ångest och ostämd gitarr. På den självbetitlade uppföljaren började Vernon ta sin musik ur isoleringen och anlita bandmedlemmar. Men det är först nu, när 35-åringen är framme vid sitt tredje album, som han har bestämt sig för att fullt ut ta den in i framtiden. Samarbeten med Frank Ocean, Kanye West och James Blake har sannolikt inspirerat det beslutet.
De konsekvent internettiga låttitlarna och de uppitchade rösterna i öppningsspåret ”22 (OVER S∞∞N)” känns som en programförklaring. Men det bästa är att ingenting på amerikanens tredje album låter det minsta forcerat. Bon Ivers bomullsmjuka falsett, uråldriga countrysoulmelodier och saxofonensembler trivs lika bra bland beatsen, de hårt autotunade rösteffekterna och samplingarna som en handvävd ullmatta i ett hypermodernt hem. Det är som om Bon Iver hittat en stor outforskad lekplats, fri för honom att göra precis vad han vill på. Låtarna är lösa i sina strukturer, befriade från folkrockens ramar. Men vad som framför allt skiljer Bon Iver från, säg, Ryan Adams, är hans intresse för produktion. ”22, a million” låter som om Kanye West har producerat Bob Dylan. Helheten är lika förförisk som de första gulnade björklöven. En tiotalsgospel för oss som är svältfödda på musik som är både modern och har ett stort, bultande hjärta.
BÄSTA SPÅR: När den stökigt frijazziga ”21 M♢♢N WATER” tonar över i den perfekt silkeslena ”8 (circle)” når albumet sitt obönhörliga klimax.
VISSTE DU ATT… även om Bon Iver allra mest känns som Justin Vernons soloprojekt refereras det ofta till som ett band. Åtta musiker backar för tillfället Vernon.
LÄS OCKSÅ: Henry David Thoreaus ”Walden; or, life in the woods”. Författaren flyttar ut i skogen för att uppnå enkelhet, närhet till naturen och en mer objektiv bild av civilisationen.