Behagligt och intimt med Agnes Obel
av
Citizen of glass
PIAS/Border
POP Blev svårt knäckt av Agnes Obels andra album ”Aventine” när det kom för två år sedan. Pianisten och sångerskan från Köpenhamn skapade utifrån lika delar PJ Harvey och Claude DeBussy, med lite Kate Bush och Jan Johansson någonstans i influensmixen. Samtidigt lät hennes intima kompositioner – jo, det ordet passar bra här – väldigt personliga. Allt det där tar hon vidare på ”Citizen of glass”. Med läckert arrangerade körer, olika sorters försiktigt plockande strängar, graciösa stråkar, lite blås och ett piano som inte spelar en onödig not bygger hon upp blåtonad musik som känns som en egen värld. Det är synnerligen behagligt att befinna sig där. Vibrafondrivna ”Golden green” är minimalistiskt magnifik och i ”Stretch your eyes” hade Obel kunnat sjunga a cappella, den sortens röst pratar vi om.
BÄSTA SPÅR: ”Golden green”.