Passenger lindar Stockholmspubliken runt lillfingret. Det imponerar, men magin bryts av för många skämt – och av Lejonkungen.

”Jag har bara en känd låt. Den heter ”Let her go”. Inte ”Let it go”. ”Frozen” har fan förstört mitt liv!”, säger Michael Rosenberg. Sedan brister han ut i skratt och publiken i den fullsatta Filadelfiakyrkan hakar på.
Engelsmannen bakom den snart 500 miljoner (!) gånger Spotify-spelade hiten är en lustigkurre. Det märks att Passenger före genombrottet slet inför olika lättflörtade publikskaror på gator och torg. I juli gatumusicerade han faktiskt i Gamla Stan. Men i kväll har han ett liveband i ryggen, som får vissa låtar att koka.
En småseg start glömmer jag bort tack vare medryckande arr i ”Holes”, den coola sångrösten i ”Everything” och en fin Simon and Garfunkel-cover – ”The sound of silence”. Texten om gröna svenska fält i ”Young as the morning old as the sea” är så klart en publikfavorit. Fast favoriter är förresten alla låtarna, av ljudnivån att döma. Jag har sällan upplevt en så dedikerad publik som Passengers. Folk ställer sig upp, stampar och sjunger med i minst hälften av numren.
Artisten har något rätt magnetiskt, medfött eller uppövat under hundåren. Och han kan prata allvar, för kärlek och modiga människor – emot rasism och Trump. Men så skojar han igen, mitt i en låt, kanske av yrkesskada. Tyvärr bryter det djupet och den brinnande stämningen jag ville dras med i.
Jag får en helt ny respekt för Passenger den här kvällen. För hans röst, gitarr och publikvärme. Synd bara att Rosenberg även kastar paj på respekten, med ett skämt för mycket och en random cover på Elton Johns ”Lejonkungen”-klassiker ”Can you feel the love tonight”. Nä, riktigt så kul ska vi inte ha det.

LÄS FLER KONSERTRECENSIONER HÄR!