METAL Fakta: hade In Flames aldrig renoverat och omvärderat sitt sound hade de inte heller varit en av Sveriges internationellt mest gångbara akter oavsett genre.
Det högljudda fåtal häcklare som har stått, lite vid sidan om, och envist gapat om att gruppen var bättre runt ”Whoracle” eller ”Clayman” hade då aldrig fått se en rad explosiva headlinegig på Metaltownfestivalen i hemstaden, aldrig fått uppleva dem som headlineakt på Sweden Rocks största scen, och inte heller fått höra vare sig ”Trigger”, ”The quiet place” eller ”Everything’s gone”.
Det är inte åsikter, enbart sakförhållanden. En slags seger för expansion och framåtanda över protektionism, om man så vill.
Satt i denna progression från melodispäckad dödsmetall av ordinärt Göteborgssnitt till ett modernt rockband, om än med fötterna rotade i den tyngre scenen, är tolftealbumet också en högst rimlig skapelse. På ett sätt är det ju hit ensemblen varit på väg ända sedan 14 år gamla ”Reroute to remain”. Ständigt sökande efter sätt att förnya sitt uttryck. Göra det mer tilltalande och expansivt, utan att för den skull helt tappa sin identitet.
Den ansiktslösa kritikerkören har nu dessutom fått extra tändvätska på skivbålet. För på ”Battles” har In Flames nämligen valt att jobba med framgångsrike producenten Howard Benson (Papa Roach, Kelly Clarkson, My Chemical Romance med flera) och förlagt inspelningarna till avslappnade Hollywood för första gången i karriären.
Och nog hörs det.
Emellanåt lite för mycket, om jag ska vara ärlig.
Hur jag än försöker lyckas jag inte ta mig igenom barnkörerna i ”The end”, ”Before I fall” och ”The truth” med annat än irritation och utan att tankarna vandrar i väg till likaledes Benson-producerade ”Satellite” av P.O.D.. Likaså blir tempot på sina håll lite trögflytande och tillbakahållet.
Samtidigt är det tydligt att huvudkompositörerna Björn Gelotte och Anders Fridén har satt refrängerna i första rummet och låtit just dessa vara de tolv låtarnas utgångspunkt. Melodiraketerna fullkomligt skjuter ut från exempelvis titelspåret, ”Drained” eller popsnärtiga ”Save me” på ett närmast explosivt sätt och lär ge nytt diskussionsbränsle åt såväl övertygade som nejsägare.
Vilken sida du står på är ett personligt val. Själv är jag för en gångs skull inte helt övertygat säker.

LÄS FLER NYA SKIVRECENSIONER HÄR!

LÄS MER OM IN FLAMES:
• Fem ögonblick du inte ska missa på senaste dvd:n.
• Liverecension från Norrköping, den 20 oktober 2015.
• Liverecension från Bråvallafestivalen, den 26 juni 2015.
• Skivrecension, ”Siren charms”.
• Studioreportage från Berlin i november 2013 (Plus-artikel).