Startsida / Inlägg

Robbie Williams tutar i alla trumpeter

av Kristin Lundell
20160817rwpress07-030v4-exclusive-until-sept-27-111927165-682x1024
Låt mig underhålla er.
heavy_entertainment_show_deluxe_hardcover_edition-38887829

RateRobbie Williams

Heavy entertainment show

RCA/Sony

POP Nej, det är faktiskt inte för mycket begärt att vilja kräva en ny ”Angels”, ”Feel” eller ”She’s the one” av Robbie Williams. Det var ju närmare ett och ett halvt decennium sedan den 42-årige sångaren från Stoke-on-Trent gav oss en så absolut powerballadrökare att hela hjärtat vändes ut och in. Under sina tjugofem år i musikens rampljus har Robbie Williams förvisso byggt upp en spjuveraktig persona men han har alltid varit bäst när han släppt loss hela sitt artilleri i tryckare som fått arenagudarna att snyfta sig rödgråtna.
På sitt elfte studioalbum har den forne Take That-stjärnan kallat in hjälp från ett tjugotal låtskrivare. Förutom parhästen Guy Chambers – som skrivit både ”Angels” och ”Feel” – har också The Killers-sångaren Brandon Flowers, brittiska mainstreamidolen Ed Sheeran och kanadensiska popdivan Rufus Wainwright lämnat bidrag. Nu verkar det dock inte som att någon av dem varit inkallade för att låta sina egna historier färga Williams stil. ”Heavy entertainment show” låter istället precis just som albumtiteln. Det är musik gjord för att användas som arenaunderhållning. Fram med de största jazzhänderna och de klumpigaste musikfötterna för tut tut här kommer megaentertainern Williams lastad med ett stycke showbusiness. Från öppningsspåret ”Heavy entertainment show” till avslutande ”Sensational” – där Williams hojtar ”auf wiedersehn” och ”God bless” – det här är en musikalisk turnéplan i elva spår.
Robbie Williams tutar i alla trumpeter för maximal supereffekt men frågan är vad han egentligen vill med sitt artisteri såhär 75 miljoner sålda album senare. Antagligen inte så mycket om man ska utgå från ”Heavy entertainment show”. Tacksägelsesingeln ”Love my life” där han mässar att han är vacker, underbar och magisk är medioker affirmationspop medan ”Party like a Russian” är ett småfånigt svängigt musikalnummer.”Motherfucker”, en låt till den tvåårige sonen Charlton Valentine, ekar av Oasis-gitarrer medan Sheeran-samarbetet ”Pretty woman” är ett publikfrieri av det sämre slaget. I slutändan är ”Heavy entertainment show” inte särskilt festlig underhållning alls. Man vill bara gå hem.

BÄSTA SPÅR: ”David’s song” – en helt okej låt och skivans enda ballad.

VISSTE DU ATT… Williams flyttat tillbaka till England efter tiotalet år i Los Angeles. Han blir nu granne i västra London med Led Zeppelin-gitarristen Jimmy Page.

LYSSNA OCKSÅ PÅ: ”Nobody else”, Take That-albumet från 1995 för att högtidlighålla att det i år är tjugo år sedan pojkbandet splittrades (för första gången).

LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!

  • Tjänstgörande nöjesredaktör: Sandra Wejbro
  • Nöjeschef: Andreas Hansson
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB