På skiva är Schoolboy Q:s poppiga gangstarap fantastisk – som antipasti. På scen är den rakt igenom fantastisk. Killen i långkalsonger som kollapsar i svettpanik efter konserten säger allt.

Sedan Quincy Matthew Hanley gav ut ”Oxymoron” för drygt två år sedan – ett old school-album i fotspåren på Snoop Doggs klassiker ”Doggystyle” – har jag älskat LA-rapparen i små portioner. Som i den sjukt klistriga refrängen till singeln ”Break the bank”, gästversen i Tinashes ljuvliga ”2 on” och nya ”Dope dealer”, pga dess hejdlösa köra-bil-i-LA-med-rutorna-nere-vajb. Ty den typ av gangstarismer som den beppehatt-prydde 30-åringen så ofta väljer att bada i avnjutes ju bäst i antipasti-form.
Rhymet ”Money, money, money, weed, fashion” i ovan nämnda Tinashe-samarbete sammanfattar egentligen hela Schoolboy Q:s uttryck. I sin senaste video till just ”Dope dealer” dokumenterar han till exempel en marijuanaplantas liv och på Snapshat räknar rapparen pengar med fötterna.
På Annexet jagar säkerhetsvakter målmedvetet rökmoln i publiken. Publiken har inte en tanke på att de 1. befinner sig i Stockholms osexigaste konsertlokal och 2. att det blott är en onsdag. Från sekunden då huvudaktens dj sätter på Chief Keefs ”I don’t like” bildar de en moshpit som inte skulle skämmas på en Refused-konsert.
Stämningen eskalerar såklart ytterligare när Schoolboy Q själv äntrar scenen med programförklaringen ”Gangsta”. Rapparen ser, trots den hedonism han så vilt proklamerar, oförskämt fräsch ut i sin självdesignade merch. Han har tappat 15 kilo och är enligt egen utsago fri från det missbruk han föll tillbaka i efter ”Oxymoron”.
I kväll visar han prov på sitt oförutsägbara flow när han flyter mellan diffus sång och hård rap över tillbakalutade västkustbeats med dimmig atmosfär. Texterna pendlar mellan älskvärd humor och allmän hiphop-nihilism. Schoolboy Q är svårt fokuserad och scenen är numera hans vardagsrum, vilket accentueras av att han rappar i bara strumporna.
Det finns stunder då Q snuddar vid kompisen Kendrick Lamars politiska hiphop, men han är överlägset bäst när han koncentrerar all sin kraft på refränger som kan räknas in och exploderar på 4. Som i de euforiska, redan nämnda, ”Break the bank” och ”Dope dealer” samt i Kanye West-samarbetet ”That part”, komplett med a capella-allsång.
Det är musik som gör sig magiskt live och publiken förtjänar en egen eloge. Tillsammans med Schoolboy Q uppbringar de en party-hiphop med samma sällsynta energi som, säg, Odd Future-kollektivet på Bråvalla 2013 eller The Beatnuts i Teaterladan på Hultsfred 2002.

LÄS FLER KONSERTRECENSIONER HÄR!