Startsida / Inlägg

Två försvinnande korta timmar med Wilco

av Håkan Steen
Wilco Annexet
Tre sjättedelar av Wilco på Annexet i Stockholm: Nels Cline, Mikael Jorgensen och Jeff Tweedy. Foto Viktor Wallström/Rockfoto

RateWilco
Plats: Annexet, Stockholm. Publik: Oväntat liten, kanske tusen. Längd: Två timmar. Bäst: ”Impossible Germany”, ”Box full of letters” och ”Spiders (Kidsmoke)”. Sämst: Synd att så många missar.

Det är på flera sätt helt befängt att det kan få plats så här mycket musik i sex till synes högst mänskliga män från Chicago.
Om ni bara har plats med ett rockband i era liv är Wilco ett sällsynt bra val.

Jag har sett Wilco otaliga gånger men blir fortfarande lika knäckt.
Jeff Tweedy fyller 50 nästa år. En trivselrund mage avtecknar sig numera under jeansjackan och de grå stråna i håret som blir allt fler täcks allt som oftast av en Bob Dylan-inspirerad hatt.
Men han hör alltjämt till en av den moderna amerikanska rockscenens mest alerta och uppdaterade låtskrivare och bandledare.
Wilco har varit hans musikaliska universum i över 20 år och det expanderar fortfarande. Allra mest på scen. Chicago-bandet kom en gång ur ganska klassisk americana – i kväll hörs den sidan tydligast i första mikrohiten ”Box full of letters” – men det dröjde inte länge innan de var något väldigt mycket mer.
Dagens Wilco spelar rock med attityden hos en frijazzcombo. De gör krämig 70-talspop körd genom ett avantgardefilter. Till det adderar Tweedy texter och tilltal som balanserar punkigt intellekt med mild humor och countryns kärnfulla sårbarhet. En typisk Tweedy-rad är den som öppnar gamla ”Reservations”: ”How can I convince you it’s me I don’t like”.
Gitarristen Nels Cline har rent av hunnit fylla 60 men låter som alltid yngst när han får skena i väg på greppbrädan som en Charlie Parker med Neil Youngs seriekopplade distpedaler. I ”Impossible Germany” backar Tweedy genialiskt upp Cline med slingor mjuka som bomull och spänningarna som uppstår när sedan Pat Sansone lägger ännu mer gitarr gör mig smått vimmelkantig.
Nya, tionde albumet ”Schmilco” har på sina håll fått med Wilco-mått ljum kritik men Tweedy väljer sympatiskt mycket därifrån och både den fyndiga ”We aren’t the world (safety girl)” och fränt monotonimanglande ”Locator” låter helt gjutna i setet.
För att vara i ett starkt Wilco-fäste som Stockholm är leden oväntat glesa i kväll, men det dämpar ingen stämning. Tvärtom blir det sällsynt intimt och kamratligt mellan band och publik. Och efter två försvinnande korta timmar inser jag att Wilco faktiskt väldigt sällan har varit bättre.

Alla låtarna: 1. Normal American kids 
2. If I ever was a child 
3. I am trying to break your heart 4. Art of almost 5. Pickled ginger 6. Misunderstood 7. Someone to lose 8. The joke explained 9. Via Chicago 10. Bull black nova 11. Reservations 12. Impossible Germany 13. We aren’t the world (safety girl) 14. Jesus, etc 

15. Locator 16. Box full of letters 17. Heavy metal drummer 18. I’m the man who loves you 19. Dawned on me 20. Hummingbird 21. The late greats Extranummer: 22. Random name generator 23. Theologians 24. I’m always in love Extranummer 2: 25. Spiders (Kidsmoke)

LÄS FLER KONSERTRECENSIONER HÄR!

  • Tjänstgörande nöjesredaktör: Sandra Wejbro
  • Nöjeschef: Andreas Hansson
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori, Patric Hamsch
  • Redaktionschef: Karin Schmidt, Lotta Folcker
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB