John Mayer har gjort helgens mysigaste låt, The Weeknd har gått vilse och Amanda Bergman omfamnar tidsandan och överraskningssläpper en ny ep.
Välkommen till ett nytt kapitel av veckans singlar.  

John Mayer
Love on the weekend
Columbia/Sony

Okej, John Mayer har gjort helgens mysigaste låt. Och den kommer till oss som sista platsen på yogaklassens reservlista, när vi som bäst behöver den en nästan parodiskt grå november-fredag. Den gudabenådade gitarristen, Visvim-samlaren och Frank Ocean-kollaboratören har på sina två senaste album ägnat sig åt klassisk amerikansk cowboy-rock. Återkomsten ”Love on the weekend” vittnar om ett steg tillbaka till en mer poppig Mayer, tänk ”Continuum”. ”You be the dj, I’ll be the driver/You put your feet up in the getaway car”. Man vill bara åka bort på en weekend-tripp med sin käresta. Eller äta pizza och se en film.

The Weeknd
Party monster
I feel it coming (ft. Daft Punk)
Republic/Universal

Hur kunde det gå så här snett? När Abel Tesfayes suddiga persona dök upp för fem år sedan var han ju svaret på musikvärldens samtliga frågor – samtidigt. Sedan dess har The Weeknd valt fel ungefär varje gång karriärvägen delat sig i två. Och nu är vi här. På skylten står det ”Party monster” och The Weeknd har blivit en parodi av sig själv. Som Roxette på ”Crash! Boom! Bang!” eller Oasis på ”Standing on the shoulder of giants”.
Det andra smakprovet från The Weeknds kommande album – båda låtarna släpps i dag – är ännu ett samarbete med Daft Punk (som också producerade singeln ”Starboy”). Över den trygga franska funken vältrar sig The Weeknd i Michael Jackson-harmonier och det verkar som om Abel ställt in siktet på att nöja sig med att – i och för sig mycket fint – förvalta arvet efter MJ och sätta Billboard-placeringar framför det konstnärligt utmanande som präglade hans första släpp.

The Sounds
Thrill
Arnioki/Woah Dad!

Det är egentligen ett imponerande litet under att The Sounds fortfarande finns. Hur många andra band från eran kring millennieskiftet existerar egentligen? Det skulle vara Kent. Åtmomstone i någon månad till. På sin nya singel ”Thrill” låter The Sounds faktiskt lite som Helsingborgskollegerna i Bob Hund. Åtminstone i introt. Annars känns det mesta igen. Maja Ivarssons kaxiga tilltal, de taggiga gitarrerna och de efterhängsna syntslingorna. Men plus för att bandet fortfarande har lyckats behålla det underdog-perspektiv som bara uppväxten i en av Sveriges hårdaste småstäder kan frambringa.

Amanda Bergman
Flickering lights EP
Ingrid

Amanda Bergman överraskningssläpper en ny ep tillsammans med nyheten om en vårturné. Det på samma gång lugna och rusiga titelspåret ”Flickering lights” fanns med på ”Docks”. De tre nya sångerna låter inte alls som överbliven skåpmat från solodebuten, lyxigt producerade som de är med stråkar, organiskt piano och reverbiga gitarrer. Här är den djupa rösten från Gagnef precis lika närvarande, varm och självklar som den skämt bort oss med att alltid vara. Allra finast är ”Warmer clouds”, som påminner om Taken By Trees i sitt trevande sätt.

Stor 
Vägen hem (ft. Seinabo Sey)
Sony

Stor är oerhört trygg som rappare och har ett tillbakalutat flow. ”Kvällen är för vacker för min Instagram”, rhymar han. ”Önskar att vi kunde nudda himmelen”, svarar gästande Seinabo Sey i refrängen över ett nästan karibiskt beat, som för tankarna till genren yacht rock (Toto, Steely Dan, Hall & Oates). ”Vägen hem” är en söt karamell i en bitter tid, som Lady och Lufsen i svensk hiphop-format.

Sebastian Stakset
Förlåt
Universal

Finns genren kristen gangstarap? I och med Sebastian Staksets första singel som sig själv gör den eventuellt det. Tidigare i år hälsade Sebbe Staxx, frontfigur i Kartellen, att han hoppar av gruppen. Rapparen hänvisade till sin frälsning. “Min första singel ”Förlåt” kommer direkt från hjärtat. Ett innerligt förlåt till Gud, min familj och alla runt omkring mig”, skrev rapparen på sociala medier i veckan. Och det är definitivt en mer nedtonad Sebastian Stakset vi hör i ”Förlåt”. Den uppitchade refrängen låter ljusare än någonting Kartellen någonsin spelade in. Definitivt en väg framåt.