Det är inte långt kvar nu. Till det där debutalbumet som du kanske inte visste att du har väntat på, alltså. Lizette Lizette är artisten och producenten från Stockholm som har gått från new wave till eurodisco och rave, sedan tillbaka in i det elektroniska mörkret, med inspokällor som belgiska In-D och A Split-Second.
Texterna handlar om giftiga och mörka känslor och sångrösten är one of a kind. Du kanske till exempel har hört duetten ”Rest”, som Lizette Lizette sjunger tillsammans med Kite-sångaren, medproducenten och partnern Nicklas Stenemo?
”Rest”-videon ger exempel på hur Lizette Lizette satsar hårt på det visuella, för att bjuda in oss i en egen, inre värld där inget är så beige och snällt som utanför. Den lite äldre musikvideon till ”Freak”, som består av en hel fejkad talkshow med bekant programledare, visar också hur ambitiös artisten är.
Fullängdaren som kläcks den 18 januari är döpt till ”Queerbody”. För Lizette Lizette betyder det ordet en ny genre och en egen väg i en musikordning som hen inte har känt sig hemma i.
Men först – världspremiär av ögongodisvideon till låten ”Easy street”. Missa sedan inte den bloggexklusiva intervjun med Lizette Lizette nedan, om videons symbolik, de coola dansarna, queerbody, helgon.net, lätt och svårt med att skapa musik, DIY och kontroll samt den kommande plattan.

Hej Lizette! Hur mår du? Hur levererade jul och nyår?

– Jag mår bra. Jul och nyår har kretsat mest kring familj och nära vänner. Mys, kärlek och sällskapsspel.

Hur redo är du för 2017?

– Jag smider många onda planer inför 2017 och känner mig väldigt energisk just nu!

Vilken cool video! Vilka är det som är med och dansar? Vad gör de annars?

– Tack! Det är mina underbara vänner Leffe Crumlove och Butcher Queen som dansar. De är båda performancekonstnärer, professionella klubbkids och framträder ofta på både svartklubbar och Café Opera.

Hur gick videoinspelningen till?

– Jag filmade och klippte videon på egen hand, i min skolas lokaler. Jag älskar att klippa film.

Vad vill du förmedla?

­– Jag ville bildsätta mitt svartaste innersta rum, där mina allra fulaste känslor bor – bitterheten och avundsjukan.

Varför är det visuella viktigt för dig?

– Jag har alltid varit en väldigt visuell artist, ända sedan jag var 14 år. Det beror nog på att jag alltid tänkt på mitt artisteri som ett helhetskoncept, där alla delar måste stämma överens med varandra. Därför har det också varit viktigt för mig att ha kontroll över alla bitarna, allt från att producera och skriva till att klippa videor och designa min hemsida.

Vad handlar ”Easy street” om för dig?

– ”Easy street” handlar om att stå i skuggan av framgångsrika personer, när en själv känner sig så jäkla misslyckad. De känslorna är så brutala, och jag har själv kämpat hårt med att mästra dem. Det är en utmaning, men det går att bli kvitt med lite hjärngympa.

”Queerbody” heter kommande albumet, va? Vad betyder det för dig?

– Queerbody är en genre jag skapat, eftersom jag plockar min inspiration från så många olika håll. Jag har länge varit en del av queerrörelsen i Stockholm men även umgåtts i synth- och goth-kretsar. Så detta är mitt sätt att förena mina två olika världar, säger Lizette Lizette, och fortsätter:

– Jag älskar EBM och body, men tycker att genren har stannat av i utvecklingen de senaste 17 åren. Queerbody är ett statement som talar för normkritik och queerperpektiv i en annars ganska cis- och mansdominerad genre.

Vad sjunger du om på albumet? Hur låter det soundmässigt?

– Om svek, bitterhet, utanförskap – men även andlig tröst. Min största inspiration för skivan har varit en belgisk gammal genre som heter new beat. Mörka, sexiga och långsamma syntbasar och drömska pads emellanåt.

Ja, jag tycker mig höra ett synthigare sound hos dig nu. Hur kommer det sig?

– När jag var 14 år upptäckte jag synthen och hittade likasinnade på helgon.net. På den tiden sjöng jag i ett new wave-band, men när jag fyllde 18 tröttnade jag och förälskade mig i eurodance och ravemusik. Men sen blev 90-talet så himla poppis så då tröttnade jag på det och ”went back to my roots”.

Vilken lucka fyller du i Musiksverige? Vad behöver vi mer av här?

– En ung ickebinär latino med mycket attityd och ett andlig budskap. Jag tycker att band och artister tenderar att vara lite för minimalistiska här i Sverige, både musikaliskt och estetiskt. Det skulle kanske behöva balanseras upp lite. Jag har alltid känt mig ganska osvensk i den bemärkelsen. Lite för mycket ”in your face” på alla plan.

Vilket är ditt mål med Lizette Lizette?

– När jag var tonåring hade jag storhetsvansinne och var helt övertygad om att jag skulle bli den nya Madonna, men jag har blivit lite ödmjukare med åldern. I dag är jag bara glad om någon blir berörd och får kraft av min musik och mitt budskap.

Vad är det lättaste med att göra musik? Och det svåraste?

– Det lättaste är nog att prodda ihop ett beat. Det svåraste är att hitta på en intressant sångmelodi till det.

Till sist, då: Vem borde ringa dig för ett samarbete?

– RuPaul eller Karin Dreijer.

Uppdatering den 18 januari – såhär låter albumet ”Queerbody”: