ROCK ”Blues ancient and modern” var Eric Claptons programförklaring för vad Cream skulle vara. Han hade lämnat John Mayall’s Bluesbreakers, trummisen Ginger Baker kom från The Graham Bond Organisation och basisten Jack Bruce från Manfred Mann.
1966 var de inte mer än ganska nyss fyllda 20 men eftersom rock- och bluesscenen i London var ung och alla tre kom från kända band blev de den första ”supergruppen”. De brukar också beskrivas som den första ”powertrion”, eftersom de flesta band var fyra och Cream satte en extra tyngd under sin blues som kändes ny. De räknas därför ibland även som en viktig katalysator för det som Led Zeppelin, Black Sabbath och Deep Purple några år senare skulle ta vidare som hårdrock.
Men Cream hade också kommersiella ambitioner så debuten ”Fresh Cream” är lika delar tidstypiskt psykedeliatintad pop och jammiga covers på blueslåtar av Willie Dixon, Skip James och Robert Johnson.
Bandet fanns bara i drygt två år men hann få ur sig tre album, varav det andra, ”Disraeli gears”, är den stora klassikern.
Men ”Fresh Cream” innehåller en hit som ”I feel free” och låter fortfarande tilltalande fri i tanken.
Den nya lyxutgåvan innehåller albumet på cd i överlägsen mono och den tidens taffliga försök till stereo, såväl som en högupplöst  blu ray-version. Skivan med alternativa tagningar och mixar är svår överkurs men boken, med gedigna liner notes av Rolling Stone-legendaren David Fricke (hur många hundra såna texter har han skrivit nu?), är både snygg och intressant.
BÄSTA SPÅR: ”Spoonful”.

LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!
LÄS FLER STEENKAKOR HÄR!