HALMSTAD Hon höll sig länge borta från det svenska rampljuset för ett artistskap utomlands. Men så kom Lisa Ekdahl tillbaka och satte en ny motor på sin karriär.
”Så mycket bättre”-effekten är svårslagen.

Hon har rört sig tillbaka in i centrum från den självvalda periferin. Tjugotre år efter att Lisa Ekdahl albumdebuterade har hon fått en andra blomning. Det finns ett återuppväckt intresse för hennes person också utanför hennes mest hängivna krets.
Visst har åren och livets erfarenheter gett tyngd åt det som förut kunde uppfattas som flickaktigt. Det handlar såklart om integriteten. Men också om självdistansen. Lisa Ekdahl behöver inte längre vara på tå för att försvara sig mot något.
Inte heller är hon för snobbig för att här på turnépremiären arbeta sig igenom en del av sin ”Så mycket bättre”-katalog: Tommy Nilssons ”Amelia”, Magnus Carlsons ”Det värsta av allt” och den svenska versionen av Danny Saucedos ”If only you”. Tillsammans med bandet – där hennes son Milton Öhrström spelar på piano – ser Lisa Ekdahl till att stämningen är konstant ombonad.
Det betyder dock inte att det skulle vara tandlöst tillrättalagt. Det finns ingen överdriven sötma med i bilden. Lisa Ekdahls uppenbarelse är istället kantad av både sälta och en nypa kärvhet. Den 45-åriga sångerskan är givetvis inte som ett fyrverkeri som skjuts upp och får åskådaren att trilla handlöst baklänges. Det är mer som lätta puffar rätt ner i ett hav av sammetskuddar.

LÄS FLER KONSERTRECENSIONER HÄR!