Doftljuset Sting?
Polarprisjuryn borde tänka lite längre än vilken musik som bäst passar deras lotusställningar och yogapass.
Däremot är de helt rätt ute med årets andra pristagare Wayne Shorter.
Alla borde känna till honom.
Här är en spellista och introduktion till den fantastiska saxofonisten från New Jersey.

”CHILDREN OF THE NIGHT”
(album: ”Mosaic”, Art Blakey & The Jazz Messengers, 1961)
Att spela med trummisen Art Blakey måste ha varit som att ha en turbinmotor i ryggen. Drivet får nästan musikerna att blåsa omkull och landa på ansiktet.

 

”DELUGE”
(album: ”Juju”, 1964)
Det skadar inte att Wayne Shorter här backas av pianisten McCoy Tyner och trummisen Elvin Jones från John Coltranes mest kända och mäktiga kvartett. Ahmir ”Questlove” Thompson i hiphopgruppen The Roots har kallat Coltranes kvartett för superhjältar.

”NEFERTITI”
(album: ”Nefertiti”, Miles Davis, 1967)
Wayne Shorter skrev flera mästerverk till Miles Davis. Shorter fulländade Miles ”andra” klassiska kvintett, av många ansedd som en av jazzhistoriens bästa. Efter några medlemsbyten bestod den också av Herbie Hancock (piano), Ron Carter (bas) och Tony Williams (trummor). Den fallande melodin är hypnotisk.

”LOST”
(album: ”The soothsayer”, 1965)
Ett lysande exempel på kemin mellan trumpetaren Freddie Hubbard och Wayne. Tillsammans gräver de fram det ädlaste guldet ur låten.

 

”VIRGO”
(album: ”Night dreamer”, 1964)
Djup och romantisk ballad. Det är sent i New York. De sista barflugorna viker upp kragen på trenchcoaten i ett stilla och mjukt regn när de korsar Fifth Avenue.

 

”FEE-FI-FO-FUM”
(album: ”Speak no evil”, 1965)
Samspelet mellan Freddie Hubbard och Wayne Shorter är enastående. Deras solon får isen att ställa sig upp i drinkglasen och applådera.

 

”TOM THUMB”
(album: ”Schizophrenia”, 1967)
Klassisk boogaloo med en bländande uppställning musiker: Herbie Hancock samt blåsarna James Spaulding och Curtis Fuller. Musiken gör entré som en James Bond i smoking och äger lokalen.

 

”HARLEQUIN”
(album: ”Heavy weather”, Weather Report, 1977)
Wayne Shorter skrev två låtar till ett av pophistoriens mest framgångsrika och hyllade fusionalbum – ”Palladium” och ”Harlequin”. I den sistnämnda skär hans sopransaxofon genom produktionen med laserprecision. Jazz för seglarskor.

 

”AUNG SAN SUU KYI”
(album: ”1+1”, 1997)
Det centrala spåret på albumet som Shorter gjorde med Herbie Hancock. Den Grammy-belönade låten är döpt efter den burmesiska politikern och människorättsaktivisten med samma namn.

 

”INFANT EYES”
(album: ”Speak no evil”, 1965)
En av Shorters mest älskade ballader. Värmen är lika tillgänglig och stark som när Arne Domnérus spelar ledmotivet till ”Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton”. Att ”Speak no evil” faktiskt spelades in på julafton 1964 är ett märkligt sammanträffande.

 

LYSSNA PÅ FLER SPELLISTOR HÄR!