ROCK Det är nio år sedan som Broder Daniel tog farväl på festivalen Way Out West.
Redan då kändes det som om bandet levde på övertid, att de hade spelat ut sin roll, att det var dags att gå. Avskedet blev ännu mer logiskt efter att gitarristen Anders Göthberg dog.
Och frågan är vad bandets frontfigur och sångare Henrik Berggren har för betydelse i dag? ”Wolf’s heart” är skivan som ingen trodde skulle släppas.
I en intervju med Nöjesguiden berättar Berggren att han mest ville bevisa för sig själv och andra att han kunde ”skriva och skapa sig själv” även i den här åldern. Henrik Berggren fyller 43 år i november.
Efter att ha fått diagnosen kroniskt trötthetssyndrom beskriver Berggren sitt liv i intervjuer som en spöktillvaro, att halva hans jag redan gått över till den andra sidan. Han har gett upp hoppet om att bli frisk.
Han låter ensam och isolerad när han pratar. Även musiken på ”Wolf’s heart” känns inspelad utan någon kontakt med omvärlden. Ofta är det lättare att härleda låtarna till gammal och anrik rock från 70- eller 80-talet än till något som händer där ute just nu.
Inledande ”Hold on to your dreams” lägger sig så nära ”Don’t fear the reaper” med Blue Öyster Cult att man väntar på att skådespelaren Christopher Walken ska störta in i rummet och skrika ”More cowbell!”. I ”I need protection” påminner musiken om ”Crazy on you” med Heart. Och ”Wild child” kanske får någon att leta upp Secret Service på Spotify.
Det är säkert enkelt att avfärda Henrik Berggren i dag. Det är alltid lätt att fnysa åt artister som tar sig själva och sin rock på ett lika stort, distanslöst och teatraliskt allvar.
Men när Henrik Berggren sjunger ”hold on to your dreams” och ”I wanna live” har det en djupare och mer akut betydelse. Han om någon vet hur viktigt det kan vara att få skrika ut de orden från en scen för att kunna fylla sitt liv med någon sorts mening och syre.
Den resignerade atmosfären på ”Wolf’s heart” blir dessutom alltmer sällsynt. Det är alltid värdefullt att få höra något som inte har en tanke på att passa in i en mall, ett nöjesprogram på tv eller flirtar med Spotify.
Men framför allt är melodierna precis lika vackra och starka som på albumen ”Broder Daniel forever” och ”Cruel town”.
Det är som att hitta en ros i en spricka i asfalten.

TV: MARKUS LARSSON OCH KRISTIN LUNDELL LIVERECENSERAR ”WOLF’S HEART” (KORTVERSION)

LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!