GÖTEBORG. Den gassande solen bränner till i ögonen. Det här kan vara Way Out Wests soligaste stund någonsin. Men solen är påväg att få stark konkurrens. Sabina Ddumba kliver upp på scen i brandgult och med ett glas champagne i handen. Scenen hon står på har klätts i palmer och badbollar flyger i luften. Ja, det här är definitivt Way Out Wests soligaste stund någonsin.
Ddumba är en souldrottning att räkna med. Det är ingen hemlighet. Det är dock mindre känt att hon inte enbart bemästrar soulen men även jazzen, samban och popen. Under flertal tillfällen är sångerskans röst tillräckligt stark för att mäta sig med de allra största. Och det är ännu mindre känt att hon kan ta en klassiker som Curtis Mayfields ”Move on up” och göra den till sin egen — medan hon skickligt varvar mellan trummor och sång. Nyfiket börjar allt fler röra sig mot Flamingoscenen.
Med Ddumba blir det bättre ju längre in i spelningen vi kommer. Hon berättar om året då hon besökte Slottsskogen för första gången för att agera körsångerska bakom Jenny Wilson. ”En dag ska jag komma tillbaka”, tänkte hon då. Samma tanke borde slå henne även idag. För allsången i ”Not too young” får till och med solen att ta skydd bakom molnen. Den gav upp.

LÄS FLER KONSERTRECENSIONER HÄR!