POP Du vet hur det kan vara. Båda vill verkligen att det ska fungera men innerst inne känner du att förhållandet är dödsdömt. Samtidigt är det något som gnager, en misstanke om att du har så mycket gammal kärlekssorg kvar i bagaget att det blev för svårt att våga öppna upp och verkligen känna, en gång till. Rädslan för att åter få hjärtat krossat stod i vägen, och bakom den där skölden som du egentligen aldrig ville bygga inser du att du har blivit lite för bra på att bli lämnad.
Sam Smith är inte äldre än 25 men ingen som hör hans första singel på två år torde kunna tvivla på att han har levt det han sjunger om. Den sortens hudlösa närvaro som hörs på ”Too good at goodbyes” går inte att fejka.
Väldigt mycket har hänt sedan Sam Smith släppte sitt debutalbum ”In the lonely hour” och genombrottssingeln ”Stay with me” för tre år sedan. I en annars så streamad värld sålde skivan i över 12 miljoner exemplar, 140 000 av dem bara i Sverige. London-sångaren fick en rad Grammys och Brit Awards samt såväl en Golden Globe som en Oscar för James Bond-låten ”Writing’s on the wall”.
Men privatlivet har uppenbarligen inte varit en lika stor framgångssaga. ”Too good at goodbyes” är skriven utifrån personliga erfarenheter och ska enligt artisten själv sätta tonen för det album som lär vara på gång i november.
Och singeln är inte bara en sällsynt känsloladdad ballad utan rimligen också en ny stor hit.
Smith har skrivit och producerat ihop med tidigare kollaboratören Jimmy Napes och de norska hitfantomerna Stargate. Men låten, med sitt karakteristiskt spartanska arrangemang, känns precis lika mycket Sam Smith som tidigare. Det är blåögd pianosoul i ett modernt poplandskap, ett kliv vidare utan att förlora något på vägen, där en maffig gospelkör lyfter refrängen någon meter extra.
”Too good at goodbyes” kan mycket väl vara höstens mest självklara snuttefilt för den som har ett krossat hjärta att sopa ihop, eller bara minns hur det känns.

LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!