SOUL Kelela har redan släppt fantastiska mixtapen ”Cut 4 me” och den ambitiösa ep:n ”Hallucinogen”, men ”Take me apart” är hennes faktiska debutalbum. Den Los Angeles-baserade 34-åringen har jobbat med albumet i fyra år. ”Trots att det är ett personligt album styr politiken i min identitet hur det låter och hur jag väljer att artikulera min sårbarhet och styrka”, säger hon i ett statement. Kelela, med rötter i Etiopien, växte upp i Washington-förorten Gaithersburg och lyssnade på r’n’b, jazz och Björk. ”Take me apart” är resultatet av allt det.
Precis som tidigare jobbar hon nära producenterna Arca och Jam City. Beatsen är kristallklara, som exklusiva isblock avsedda att smälta långsamt i tjusiga cocktails. Kelelas svala röst – med sitt sävliga vibrato – skär genom dem som en ishacka.
”Take me apart” är ett extremt delikat, mångfacetterat och komplext album, där varje tamburin, varje bastrumma, varje krispig kör, är placerad med kirurgisk precision. Precis som Frank Ocean är Kelela ett lysande modernt soulexempel på någon som vågar sätta subtilitet framför direkthet. Hon har soulens sensibilitet, r’n’b:ns modernititet och jazzens lugn.
Musiken får mig att tänka på Zero 7:s ”Simple things”, men också Solanges ”A seat at the table”, som ”Take me apart” – med sina snygga neosoul-körer, sitt politiska patos och sin hjärta och smärta – är en slags systerskiva till. Det är sällan man hör musik som låter så egen, magisk och utmanande. Varje låt är en ny värld att upptäcka.
BÄSTA SPÅR: ”Take me apart”, ”Onanon”, ”Altadena”.

LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!