Startsida / Inlägg

Galet underhållande och spretigt i Avatars nya rike

av Sofia Bergström
Mening här... Foto: Pressbild
Det blir lika mycket galenskap som teknisk finess på sjunde plattan med Göteborgsbaserade Avatar. Foto: Johan Carlén

RateAvatar
Avatar country

Century Media/Sony

METAL Ibland är helhetsupplevelsen och den visuella estetiken lika viktig som själva musiken.
Ta Kiss till exempel, som under 70-talet chockade världen med sina sminkade alter egon och teatraliska scenframträdanden och blev ett av rockens största band.
När Kiss på 80-talet tillfälligt övergav make-up och överdådiga outfits höll Alice Cooper, Mercyful Fate och W.A.S.P. facklan högt.
Samtidigt laborerade den första vågen av black metal-
band med sminkning, kläder och rekvisita som skulle matcha den ondskefulla och råa musiken.
Vi spolar fram tiden till tiotalets Göteborg och svenska Avatar. Ett band som sedan starten 2001 har lagt lika stor vikt vid sitt visuella uttryck som sin melodiska dödsmetall, för att på senare år landa i en grafisk identitet som för tankarna till ett gotiskt Cirkus Maximum.
På sjunde plattan skapar de något så udda som sin egen monarki, ”Avatar country”, där en mytomspunnen och respekterad kung regerar med järnhand.
Den storslagna konceptuella inramningen har mynnat ut i en extravagant och djärv platta som med sin bombastiska produktion utmanar vårt avlånga lands normativa jantelagar. Och som dessutom är lika skickligt uppbyggd som den är vrickad.
Under den teatraliska masken gömmer sig riktiga guldkornsriff som hämtar inspiration från några av hårdrockens största namn.
Exempelvis den mäktigt melodiska Iron Maiden-tyngden i ”Legend of the king” och AC/DC-uppvaktandet i ”The king welcomes you to Avatar country”. Eller de sylvassa Sepultura-riffen i ”King’s harvest” som skulle göra självaste Max Cavalera grön av avund.
Tyvärr drunknar det stundtals majestätiska gitarrbygget i ett hav av udda countryvibbar, onödiga utfyllnadspartier och överdrivet plojiga inslag.
Helheten blir därmed för spretig för sitt eget bästa, till skillnad från de mer finslipade ”Hail the apocalypse” (2014) och ”Black waltz” (2012) där bandets grooviga dödsmetall mer kom till sin rätt.
Men precis som filmvärlden ibland behöver ytliga romantiska komedier med Jennifer Aniston i huvudrollen behövs Avatar. Ett band som bevisar att metal inte alltid behöver vara gravallvarligt utan också får vara kul. Såväl musikaliskt som imagemässigt.
Det går att fnissa åt bandets uppfriskande upptåg, som onekligen töjer på hårdrockens strama tyglar. Men ingen kan förneka att skivan, precis som sina föregångare, innehåller lika stora delar galenskap och charm som teknisk finess.
BÄSTA SPÅR: Instrumentala ”Silent songs of the king Pt .2: The kings palace”.

LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!

  • Tjänstgörande nöjesredaktör: Sandra Wejbro
  • Nöjeschef: Andreas Hansson
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB