ROCK/METAL Det nya svenska pensionssystem som infördes runt millennieskiftet bygger på en tanke om raka rör – om att varje intjänad krona ska löna sig när arbetslivet är slut. Ungefär samma stringenta linje har Göteborgsgruppen anammat på sina två tidigare fullängdare; in med Motörhead och Big Business i en skenande spårvagn och bara kör så att gnistorna far.
På det så kallade svåra tredje albumet har kvartetten emellertid växlat ner en smula. Lagt band på det hetsiga temperamentet och vidgat vyerna, vilket också har fått de mer dogmatiska rösterna i lyssnarskaran att gorma och klaga. Det som dessa kritiker emellertid missar är att Bombus faktiskt har vunnit något på kuppen, inte bara tappat i pur rättframhet. För nog finns det på ”Repeat until death” ett groove som tidigare mest hastades över. Att den ene gitarristen Fredrik ”Feffe” Berglund i ett inlägg förra veckan valde låtar av Faith No More, The Bear Quartet och WASP som inspiration till skivan känns rimligt då det i de nio kompositionerna ryms såväl ett öppet sinne som ljuva harmonier och sympatiskt hårdrocksväng.
Jag utmanar dig att inte låta benet studsa i kapp med det sugande hänget i ”Rust”, de pulserande rytmerna i titelspåret eller stadiumprecisionen i ”Get your cuts”. Ja, försök bara – och inse att det är omöjligt. Eller för den skull njuta av de älskvärda melodislingorna i balladen ”I call you over (Hairy teeth, pt II)” och den mer hemtama uppriktigheten i ”Eyes on the price”.
Raka rör har naturligtvis sin plats och funktion. Men variation och envishet kan emellanåt löna sig minst lika mycket i slutändan.
BÄSTA SPÅR: ”Deadweight”.

LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!