Det kräver sin artist att få ett set med låtar av både Owe Thörnqvist och Frank Zappa att kännas helt naturligt.
Det kräver nog sin Freddie Wadling.

Freddie Wadling kan verkligen sjunga allting. Så fort han tar en låt i sin mun är den hans, sådana kvaliteter finns i den där helt unika rösten.
64-åringen har under sina fem decennier på scenerna sjungit punk, visor, jazz, skillingtryck och James Bond-låtar. Redan 1993 gjorde han och Fläskkvartetten låten ”Walk” med Stina Nordenstam och på nya albumet ”Efter regnet” plockar Wadling upp tråden, med flera specialskrivna Nordenstam-låtar. Men också tolkningar av både en Towa Carson-schlager och Velvet Undergrounds ”Sunday morning”.
På samma sätt som producenten och cellisten Sebastian Öberg får den sortens kontraster att fungera ihop på skivan, ofta genom att varsamt skala ned låtarna till kärnan, lyckas han och bandet spinna röd tråd genom ett ännu spretigare set på scen.
Där Wadling sitter ihopkrupen med sin textpärm kan han mellan låtarna nästan ge intryck av vilja få giget överstökat, särskilt som en ond fot plågar honom. Men så fort han sjunger är närvaron total, även i en lite innantilläst ”Känn ingen sorg”.
Allra roligast har göteborgaren när han får gå loss i gamla personliga favoriter. Här får vi inte bara en utan två låtar av obskyra 60-talspsykedelikerna The United States Of America. Dessutom David Bowies mörka 90-talspärla ”I’m deranged”, med febrigt blås av Håkan Hellström-bekante saxofonisten Björn Almgren.
Men det är främst den fantastiska blandningen, och Wadlings förstrött fyndiga och lite galghumoristiska sätt att hålla ihop den, som gör det här till en fin kväll.

LÄS FLER KONSERTRECENSIONER HÄR!