Det svenska, Aftonbladet Musik-gillade rockbandet Pale Honey kör semesterläge just nu. De badar i regnet, läser böcker och så. Men på fredag är det dags för gig, under Way Out West.
Tuva Lodmark och Nelly Daltrey spelar inte på själva festivalen, men kan skådas live på en av musikfesterna som strategiskt hålls i Göteborg när publiken ändå är ditrest från när och fjärran.
Två personer från skivbolaget Woah Dad (Hellström, Nicole Sabouné, Bob Hund) kör en klubb med enbart kvinnliga liveband och dj:s. På menyn står Shitkid, Dolores Haze och, som sagt, Pale Honey. Musikbloggen tog tempen på duon – och fick musiknyheter på köpet…

Hej Pale Honey! Varför vill ni spela på just detta party under Way Out West-helgen?

– För att det här kommer bli en dödscool fest.

Vad händer annars? Släpper ni nåt snart?

– Det här är himla pirrigt, men ja! I höst kommer en singel. Det känns nästan lite läskigt att säga det. Både koklocka och tamburin utlovas i låten. Vi älskar den och kan garantera att någon någonstans kommer att ramla av stolen när den släpps.

– Förutom singeln jobbar vi på en ny skiva, och ni kommer att känna igen oss. Det är som ”Pale Honey 2”. Vi har låtit låtarna ligga jäkligt mycket längre den här gången – destillerat bort allt onödigt. Vi har jobbat med vår bästaste favoritproducent Anders Lagerfors.

Tycker ni att det känns som att jämställdheten på scenerna går framåt, när ni är ute och spelar?

– Spelar vi i Sverige så är fördelningen vanligtvis ganska jämn. På festival är det alltid en del kvinnor i logen, även om det inte riktigt är 50–50. Banden bakom artister består ju dock fortfarande till största del av män, även om själva artisten är kvinna.

– När vi spelar utomlands, däremot, är vi nästan alltid de enda kvinnorna på plats. I England, till exempel, är det en sån jäkla grabbig bandkultur där alla har taskig attityd. Där blir vi nästan alltid bemötta som att vi är luft, fast värre. Man får inte ens lägga blicken på andra (kill)bands stärkare. Usch, vi hoppas på förändring.

Vad gör det för musiken och samhället om det är 50-50, tänker ni?

– Det är ju underbart att man bokar band eftertänksamt. Medan man kanske inte vill ha en plats på scen på grund av sitt kön, är det samtidigt härligt att få lyftas fram och manifestera en förändring inom musikvärlden – och inte minst få inspirera andra.

– Alla band och artister behöver dessutom erfarenhet och rum till att utvecklas, och det får man som musiker genom spelningar, stipendier och annat gott. Det är mycket mycket girlpower som gäller nu vilket är härligt. Förhoppningsvis leder 50-50-bokningar till att fler artister utvecklas, syns och kan inspirera andra, och att man helt enkelt ska kunna få spela skiten ur varandra utan att begränsas till kön.

Hur förbereder ni er för giget på Woah Mom?

– Vi hörde att det ska vara glittrigt, så vi tänker glitter. Och vi ska repa, för nu har vi har inte setts alla tre på över två veckor. Fy fan vad lång tid, det kommer säkert sluta med att vi bara sitter på golvet i studion och pratar i timmar med ölburkar rituellt utspridda… Vi längtar efter att spela!

Hur borde publiken förbereda sig?

– Åh, de borde köra på glitter 3000 och sätta sig in i festmode. Är det någonting vi själva älskar så är det klubbspelningar, för då får man dansa! Man får dansa skitfult!

 

LÄS ÄVEN: Pale Honey vägrar lyssna på låten med samma namn (intervju)
LÄS ÄVEN: WOW-grundaren: ”Skriv att det är sista” (intervju)
LÄS ÄVEN: ”Forever”-premiär och Hansa-intervju med Pascal inför WOW