Jag skulle kunna använda det här utrymmet till så mycket.
Måhända lite magsurt konstaterat att dödsbonanzan som präglade artistvärlden 2016 knappast har lugnat sig bara för att vi har ett annat årtal i almanackan (så sent som i dag tvingades vi vinka farväl av Asias John Wetton). Kanska kunde jag ha randat ihop något högtravande om dem som mina närstående har mist de senaste månaderna, att jag själv tvärtom har utökat hushållet med två högst bedårande små terrorister, ljugit ihop några krystade positivismer om att vi trots allt nu går mot ljusare tider och att den fuskvintergråma som har fistat oss på sistone inte varar för evigt eller att närpolisen Chris Gade undsatte en strandad säl på danska Fanö i förra veckan.
Alternativt, och kanske mer rimligt i det här forumet, skulle jag ha kunnat uppmärksamma den superspännande releasekavalkad som gjort livet lite mer uthärdligt så här i oxveckorna. Kanske högtidlighållit att Mastodon har släppt ett alldeles urmärkt första smakprov från kommande albumet ”Emperor of sand”. Staplat superlativ om att såväl Pallbearer som Obituary, Eclipse och Lock-Up har gläntat på dörren till kommande storverk. Tagit tillfället i akt att ännu en gång hajpa Memoriams bombkraterdöds eller återvända till redan avhandlade fullängdsreleaser från Sepultura, Dropkick Murpys eller Kreator.
Ja, sannerligen. Det kunde jag ha gjort.
Men vad spelar det för roll? Sedan Donald Trumps maktövertagande i Vita huset känns det som att tillvaron har förpassats till en alternativ verklighet där tilltaget att skuldbelägga människor för saker de inte har något med att göra är fullkomligt motiverat, där stödet till abortorganisationer dras in, där kritiska röster tystas medelst avsked, där högerextrema nättroll som Steve Bannon bereds plats i USA:s nationella säkerhetsråd eller där ”alternativa fakta” används som omskrivning för rena lögner, samtidigt som världen tycks snurra allt snabbare mot en jävligt läskig framtid. Och detta samtidigt som Sveriges största oppositionsparti i ren panik över rasande opinionssiffror väljer att samtala med ett parti som deras ledare fortfarande klassar som rasistiskt.
Äh, strunt samma. Lyssna på musiken i stället.
Som alltid – spela högt eller låt bli.

LYSSNA PÅ FLER SPELLISTOR HÄR!