HIPHOP En kompis som heter Kristofer blir uppmanad att berätta en godnattsaga om Eminem på Twitter och svarar:
”Det var en gång en kille som hette Marshall. Hans klasskompisar brukade doppa hans huvud i toaletten och misshandlade honom så han svimmade. Hans mamma var knarkare och hans pappa vägrade träffa honom. Men en dag, började han rappa…”
Eminem vet hur det är att börja på botten. Och han vet också att hans hudfärg ändå ger honom stora privilegier jämfört med svarta människor.
Som han själv rappar i nya singeln ”Untouchable”:
”Throughout history, African-Americans have been treated like shit, and I admit there have been times where it’s been embarrassing to be a white boy.”
Eminem skriver politiska verser om poliskjutningar, Black Lives Matter-rörelsen och en brutal rasism som ingen kan ha missat. Han växlar perspektiv mellan ”osårbara” vita och utsatta svarta som flyr för sina liv från polisen.
Rent musikaliskt är låten både svårsmält och lysande. Början bygger på en sampling av haschduon Cheech & Chongs blaxploitationrockiga ”Earache my eye”. Det landar oroväckande nära rockbuskis, också känt som funkig rapmetal.
Men precis som Kendrick Lamar byter han snart tempo och temperament. Musiken blir mer monoton, avskalad och Staten Island-hardcore. Och över allting låter det som om Eminem nitar dit rimmen med spikpistol.
Soundet och längden på ”Untouchable” – singeln är över sex minuter lång – visar hur ointresserad Eminem verkar vara av att passa in i den strömmande samtidens topplistor.
Och att omslaget på kommande albumet ”Revival” är en cover på ”There’s a riot goin’ on” med Sly And The Family Stone känns naturligtvis väldigt logiskt.

LÄS OCKSÅ: Lysande ångest med Eminem och Beyoncé – recension av singeln ”Walk on water”

LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!