Veckans singlar: Salo hittar rätt och Noel överraskar
av
Ola Salo slår in på en spännande ny väg, Noel Gallagher snickrar ihop en oväntat otypisk låt, Icona Pop gör ett coolt inhopp, Haim ”haimar till” en gammal hit och Carola borde kanske ta hjälp av någon annan med själva musiken.
Ola Salo
I call your name
Woah Dad/Warner
POP På solodebuten för två år sedan kändes Ola Salo mest som The Ark utan The Ark, med glamsoundet lätt omstöpt till något slags postpunkig pop. Alls icke dåligt, bara lite mindre tydligt och angeläget än det han hade lyckats leverera med världshistoriens bästa Rottne-band. Det här är ett mer genomgripande stilbyte. Funkig 80-talspop möter nutida hitformler som får djup av detaljrik produktion signerad Håkan Hellström-producenten Charlie Storm och Salos förmåga att blanda det lättuggade med en skvätt existentialism och religiös symbolik. Det låter väldigt Ola Salo men samtidigt som ett rejält kliv vidare. Jag vill höra mer.
Noel Gallagher’s High Flying Birds
Holy mountain
Sour Mash/Playground
POP En slamrig, gapig mix av Bryan Ferrys ”Let’s stick together” och Plastic Bertrands ”Ça plane pour moi”, inklusive ”ouu-ooh-ooh”-kör. Inte riktigt vad vi hade väntat oss från Noel Gallagher och just därför rätt kul. Möjligen mest en klackspark och gissningsvis inte så representativt för stundande november-albumet ”Who built the moon” men tveklöst mer uppiggande än det mesta på lillebrorsan Liams nya album.
Peking Duk feat. Icona Pop
Let you down
Sony
POP De två australiensarna i Peking Duk gillar uppenbarligen att jobba med svenska vokalister. I fjol fick de hiten ”Stranger” ihop med Elliphant och här kommer en högst potentiell ny liststänkare där snart ”Så mycket bättre”-aktuella Icona Pop adderar röster och sedvanligt befriande högljudd attityd. Ankduon hittar en ”Moves like Jagger”-liknande hitkrok till ett småcoolt släpigt beat.
Haim
That don’t impress me much
Polydor/Universal
POP Alla som var med när Haim välte Linné-tältet på Way Out West 2013 med Fleetwood Macs gamla bluesbomb ”Oh well” känner till Los Angeles-trions förmåga att ”haima” till sina covers på ett coolt sätt. Lagom till Shania Twains comeback släpper de nu officiellt den tolkning av Twains monsterhit från 90-talet som blev smått Youtube-viral i somras efter att de gjorde den på australiensiska radiostationen Triple J. Låter som den kunde ha varit deras egen. Men så beundrar de verkligen coutrydrottningen. Som Este Haim säger: ”That’s one of the boxes that you have to tick if you want to date any of us. You have to be a Shania Twain fan.”
Carola
Til’ the end
Carola Musikproduktion/Warner
POP Nej, det är inte jag som har placerat ’-tecknet i fel ända av ordet ”til”. Låten heter så. Den här singeln har emellertid större problem. Carola säger att texten betyder mycket för henne eftersom den handlar om livslång kärlek och är skriven till hennes barn. Det är förstås fint och jag gillar när Carola gräver fram sin råaste gospelröst i finalen. Men musikaliskt är det här ett slags försök till euforipop som eventuellt lät modern i melodifestivalen för fem år sedan, inget mer.
